Creme de la creme

Jag ska nu äntligen få gå och lägga mig, men inte efter en härlig utekväll som planerat. Varför ska jag berätta nu.

Jag har idag tillbringat mina hemskaste 60 (drygt) minuter i hela mitt 17 åriga liv på mataffären Auchan i La Defefense, Paris, Franrike, Jorden. Mitt ärende när jag entrade butiken var att köpa ingridienser till Tacos för inte mindre än 24 personer. Det hela börjar förvirrat med att jag inte ens får tag på en matkorg, men ca 5 minuter senare finner jag mig själv återigen i öppningen på Auchan med en matvaruvagn i mega turbo family size. Eftersom klockan är 7 en lördakväll så är affären självfallet fullproppad. Auchan är uppbyggt lite som en labyrint och jag har svårigheter att hitta där, men eftersom jag vanligtvis bara ska ha en sak så går det ganska smidigt ändå. Nu har jag en inköpslista. För 24 personer. För att hitta allt går jag runt affären säkert 3 gånger om. Min megavagn underlättar inte heller min vistelse eftersom den är fullkomligt omöjlig att manövrera och eftersom jag är själv så kan jag inte ställa ifrån mig den och hämta varor. Så den måste med, överallt, in i varenda lilla gång. Dom första minutrarna svettades jag och hade panik vilket följdes av at jag ville gråta konstant och mot slutet ville jag bara helt enkelt dö. Jag ville sluta existera för att ta mig bort från denna hemska panikslagna situation. Paniken berodde också på den totala hjälplösenheten och vetskapen om att jag var tvungen att avsluta det här, utan hjälp och i samma förjävliga miljö, även om hela min existens sa åt mig att ta mig från plasten och bort bort bort.

Jag börjar trots allt närma mig slutet av min helvetestimme och kommer till kassan. Här inser jag att allt kommer bli skitdyrt och står och är nervös och kallsvettas över att inte ha råd ända tills det är min tur. Lycktligvis är något eller någon på min sida i denna stund och jag har pengar så det räcker. Jag lämnar min vagn och går sedan ut och bort från Auchan med 3 sprängfyllda matkassar som får mina armar att krampa, en dödsångest som går att ta på och 86 € fattigare.

När jag sedan kommer hem är jag så trött och utmattad att jag inte orkar gå ut vilket var det enda jag hade sett fram emot på hela dagen.

Jag har tidigare tyckt om att fixa inför söndagsmiddagarna men jag vet inte om jag någonsin kommer kunna se någon lycka i att handla eller fixa mat längre, jag är förstörd. När jag gick omkring I affären tänkte jag “jag borde få betalt för det här”, men nu skulle jag snarare bara betala för at få det hela ogjort.

Nu ska jag iaf äntligen få avsluta den här dagen med att gå till säng med mina ömmande armar och min sjukdom som återigen kommit tillbaka efter överansträgningen på Auchan. Jag kan inte ens se fram emot en bättre dag imorgon eftersom allt som hette "hopp" försvann från mig under den där timmen. Hejdå bara.